Min fina pole-familj, hej!

De flesta av oss har stött på frågor från omgivningen som vill påstå att vi är strippor eller liknande. Vi försöker trevligt, men bestämt, förklara att så inte är fallet. För oss är ju pole dance en träningsform och ett sätt att uttrycka oss. 
Ibland lyckas vi med ord, ibland lyckas vi genom att visa ett trick och ibland lyckas vi inte alls att övertala den andra parten. 
Så här kommer tre punkter som ni kan använda nästa gång frågan dyker upp. (Kanske även att du ska dra med dig personen i fråga till din nästa klass så den får testa på).




1. Självförtroende – boosten!

Som tjej, framför allt, så är kraven skyhöga på hur vi ska se ut; vikt, figur, hårfärg och mängden smink. Det är stora skillnader på vad vi vill, får och bör göra. Samhället bombarderar oss med detta, dagligen.

Det är här pole dance tar oss till en ny nivå. Handuppräckning, vem har känt av ökningen av självförtroende sedan du börjat dansa? Alla? Jag trodde väl det. 
Innan jag började dansa så tyckte jag det var jobbigt att gå runt i korta kläder eller ens se mig själv i underkläder hemma. Fyra år i studion och runt stången har gett mig boosten att fridansa runt i mina underkläder hemma, ha vilken längd på kläderna jag vill OCH se mig själv i spegeln, helt naken, och känna att jag är nöjd.

Nu ska jag inte påstå att jag fick boosten efter första klassen, vissa får det. För mig tog det lite längre tid innan jag kunde vara bekväm nog att byta ut mina shorts till hotpants och mitt linne till en sport-topp. Att vara så avklädd som vi är, inför en hög främlingar (i början) är skrämmande. Så applåder till oss som är modiga nog att fortsätta tillräckligt länge att bli bekväm i det. Till dig som inte är där än, oroa dig inte – det kommer i sin egen takt.

Det bästa av allt är nog att se att alla i studion har olika kroppar, vilket betyder att det inte finns något ”rätt” eller ”fel” i hur en kropp ska se ut. Så åt helvete med det skapade media-idealet. Det finns inget fel i att vara tjock, smal, lång, kort, kurvig, krokig eller rak. Det finns bara ett rätt och det är att älska det man fått.
So shake and show us what your mama and papa gave ya’!

2. Det gör oss starkare än en superhjälte.

Både på in- och utsidan. Inte nog med att vi bygger upp våra kroppar med muskler som vi inte trodde existerade, så bygger vi upp en vilja hårdare än järn. För nog är vi ett envist folk, vi Pole dancers. Vi slänger våra kroppar hit och dit, lyfter på dem som att vi inte hade gjort något annat, men samtidigt så ger vi oss aldrig. Vi ger oss aldrig förrän tricket sitter, om det så tar flera terminer. Vi bränner hud och tänjer ut kroppen i olika positioner, men får lära oss att andas genom smärtan. Det är faktiskt en lärdom jag tagit med mig i allt i livet. Så länge jag andas så kommer det gå bra och smärtan kommer snart gå över.
Vi kan lätt imponera på vår omgivning när vi vänder upp och ned på kroppen eller bara hänger den rakt ut i luften. Kroppskontrollen blir vårt starkaste vapen.

3. Perspektiven vidgas och modet ökar

Det mest fantastiska i vår studio är att där suddas alla gränser ut. I har dansare i olika åldrar, kroppstyper och bakgrunder. (Det enda jag saknar är en hög med manliga dansare. Får prata med tomten om det närmare vintern.) Alla har vi olika förutsättningar när vi kliver in till stången och det gör mig så varm i själen att se hur vi stöttar varandra att nå våra mål. Trots att vi egentligen är främlingar för varandra. Det peppas, pushas och passas. Ingen är bättre eller sämre än någon, däremot har vi olika lätt för saker samt att vi uttrycker oss alla på olika sätt.

Att vi uttrycker vår dans ett vis och får se andra uttrycka sig på andra vis, ger oss en stor respekt för vår omgivning. Vi lär oss att inspireras av dem runt omkring oss istället för att av avundsjuka klanka ner. Om någon följer dig i dansen så betyder inte det att de försöker håna dig, utan att något du gör har berört dem och de vill känna samma sak som dig.

Bara genom att se er och alla andra dansare på sociala medier så öppnar det mitt perspektiv för vad som är möjligt. För tydligen är ingenting omöjligt, det finns redan någon där ute som gör det. Så öppna alla dina sinnen och ta till dig av pole-världen.

Har du inte lyckats övertala omgivningen efter detta, så kanske det bara är att acceptera trångsyntheten. Du vet i alla fall att pole dance har gjort dig till en bättre människa.

Kärlek till er! /Fia

fia månadsbrev