Det har gått två år sedan Angelica och Sanna släppte upp mig som instruktör, TVÅ ÅR. Herre-min-polegud, vad snabbt tiden har gått och vad roligt jag har haft och framför allt har.

Innan jag drar igång detta inlägg så vill jag dedikera denna text till alla mina elever. Er som jag haft under hela terminer, er som jag har varit vikarie för och er jag kommit i kontakt genom möhippor, svensexor och liknande. Tack till er, för utan er skulle jag aldrig få lära ut det jag älskar. Även tack till Angelica och Sanna som ger mig förtroendet att lägga elever i mina händer.

Att vara instruktör är något väldigt speciellt. Det är så himla roligt och adrenalinkickande att dansa själv, men det är något magiskt över att se er elever få de där adrenalinkickarna. Hela jag fylls av energi och stolthet över vad ni klarar av och vågar utmana er själva i. För ni kan, jag och de andra instruktörerna, vi lockar det bara ur er och ger er verktyg för att nå målen. Resten gör du.

När det varit en jobbig dag så är det så skönt att komma till studion och veta att ni för en stund kommer få mig att glömma helt det som tyngt ner mig. När det är en bra dag så är det så skönt att komma till studion och fortsätta dela den med er. Det är så fantastiskt att ni har den förmågan och jag bara träffar er i 90 minuter per vecka. Jag hoppas att studion och jag kan ge lite av samma känsla till er.

När jag började som elev, så var väldigt osäker på både mig själv som person och på min kropp. Jag var inget stort fan av att titta mig i spegeln och klädde på mig direkt efter att jag duschat. Det tog någon nivå innan jag märkte hur jag förändrats och idag kan jag se tillbaka på mitt gamla jag och skratta mig lycklig åt hur lång jag kommit. Nu är det nog tur (eller kanske otur) att jag inte har några grannar som ser in i min lägenhet, för jag älskar att gå runt och lufttorka efter en dusch. Jag har inga problem att dansa i sporttop och hotpants och jag känner mig rätt sexig i underkläder. Jag har gärna tighta kläder som visar upp min kroppsfigur och vet nu att om det skulle vara någon där ute som inte gillar hur jag ser ut så ligger inte det problemet hos mig.

I Pole Poisons studio har jag byggt muskler, men jag har även och detta är nog det viktigaste, byggt ett självförtroende till mig själv. Jag har lärt mig att ingen är den andra lik, men vi är alla precis lika vackra, sexiga och underbara. Tur är väl att vi alla ser olika ut, för jag hade tröttnat rätt snabbt om alla såg ut som mig och jag inte fick vara unik på mitt sätt. Du, jag och alla de andra, ska vara tacksamma för hur vi är och ser ut.

Jag jobbar mest med våra ettor, våra nykomlingar. De som inte dansar med några speglar framme, de som ska lära känna stången och sig själva på ett nytt sätt. Några kommer in med stort självförtroende och vet redan hur unika de är. Andra kommer in och vi får jobba mycket och länge på att hon ska se sig själv med nya ögon. Därför är det så fantastiskt att vara instruktör. Att få lära er att dansa pole och samtidigt få er att tycka om er själva är bland det bästa jag någonsin gjort.

Så gör detta för mig idag, släng kläderna. Behåll underkläder om du vill eller släng dem med och dra på din bästa låt. Sen bara fridansar du runt i huset/lägenheten/rummet och tänker: Jag älskar den jag är och det gör Fia också!
Känns detta bra, så rekommenderar jag det MINST en gång i veckan. Kroppen mår bara bra av lite fridans och egoboostar.

Kärlek till er mina underbara.
Vi syns i studion.
/ Fia.

PS. vet du inte vad du ska dansa till så kommer några tips från mig:

Geronimo – Sheppard
F**kin’ Perfect – P!nk
Hella Good – No Doubt
Locked Out Of Heaven – Bruno mars
Stolen Dance (Dance remix) – Michael Mk.

Fia_062
Foto: Carolin Forsberg (by Carolin)